JOohoO

Som vanligt när man heter Johanna så måste man göra bort sig lite ibland.
Igår när jag vandrade vägen hem såg jag två killar i backen framflör mig.
Jag ställde mig och vinka och ropa hej Morten!
Killarna stanna upp.
- Nemen oj dig känner ju inte jag. Sa jag
Killen var inte alls Morten, han precentera sig som Jonas och fråga om vi skulle lära känna varann istället.
Jag sa att jag tatt fel och gick långsamt bakom honom.
I Bergen är det mycket spiral backar, så det tog ett tag innan jag kunde komma bort från de skrattande killarna och svänga av på en annan väg.
Pionröd i ansiktet.