BK brud!
Sitter på BK, är det nån som letar efter mig så vet ni ju vart man hittar mig. BK.
Är helt ensam här, nästan mer ensam än vad man är hemma i lägenheten. Vill börja jobba nu men det är två timmar kvar.
Brände 100 kr på donken för ett tag sen, tänkte att jag kunde sitta där och surfa för omväxlings skull, men dom hade värken en kontakt eller nåt trådlöst nätverk, trotts att dom sa det. Så nu sitter jag här igen, med en äcklig muffin och en latte.
Om två dagar kommer Ak- och Knyller. Vad fan ska jag göra tills dess. Imorgon är jag ju dessutom ledig, Svanhild på jobbet tyckte att jag skulle gå en liten prommis och ta ett bad med massa ljus och ett glas vin. Vi får ju se hur det blir. Kommer väl sluta med att jag sätter mig på BK igen.
Var så kul att vara hemma i Norrtan. Juldagen var sjukt bra. Oxfilé och potatisgratäng hemma hos Pytte. Vi var mästerkockar hon och jag. Allt var kanongott och Anna Pattsson var kanonfull när hon redan klockan 7 kom invinglandes med en flaska vin som det bara var slatten kvar i. Man måste ju förgrunda eller hur?
Vi åt i gladan ro och Anna prata för oss alla med alla. Fan vilka jävla decibel denna lilla dam kan komma upp i. Vi fick säga åt henne att dämpa sig några gånger så inte grannarna i andra huset skulle klaga på detta oväsen. Men alla som känner Anna vet ju att hon kan även skrika viskande Hon har den gåvan och talangen. Men jag älskar henne ändå! Trots den gälla rösten.
Vi åkte upp vid halv tio för vi förväntade oss en kanonkö. Men nej. Det var bara att gå in. Massa folk var redan där och den första jag mötte var min lilla skrutta Sandy som jag inte sett på år och dar. Var så jäkla kul att se henne igen!
Sen slutade det inte. Jag skrek av mig halsen varje gång jag träffa nån ny jag inte sett på as länge. Kalle, Jonathan, brudarna från Oslo, Nypan, Nilsson, Lianda, och många många fler.
Dansade röven av mig med gamla godingar från förr och gick visst hem tidigare än vad jag trodde. Men det var det värt!
Hade en kanonfredag. Mysig morgon, härlig bakispizza där vi diskuterade gårdagen och en härlig flygresa resa hem.. Eller inte! Den sista kunde vi skippa.
Men nu sitter jag här igen. Saknar allt och Alla.
Hoffmaestro till alla jag sakn ar där hemma!
Paolo Nutini, för han är ju så vacker!
Är helt ensam här, nästan mer ensam än vad man är hemma i lägenheten. Vill börja jobba nu men det är två timmar kvar.
Brände 100 kr på donken för ett tag sen, tänkte att jag kunde sitta där och surfa för omväxlings skull, men dom hade värken en kontakt eller nåt trådlöst nätverk, trotts att dom sa det. Så nu sitter jag här igen, med en äcklig muffin och en latte.
Om två dagar kommer Ak- och Knyller. Vad fan ska jag göra tills dess. Imorgon är jag ju dessutom ledig, Svanhild på jobbet tyckte att jag skulle gå en liten prommis och ta ett bad med massa ljus och ett glas vin. Vi får ju se hur det blir. Kommer väl sluta med att jag sätter mig på BK igen.
Var så kul att vara hemma i Norrtan. Juldagen var sjukt bra. Oxfilé och potatisgratäng hemma hos Pytte. Vi var mästerkockar hon och jag. Allt var kanongott och Anna Pattsson var kanonfull när hon redan klockan 7 kom invinglandes med en flaska vin som det bara var slatten kvar i. Man måste ju förgrunda eller hur?
Vi åt i gladan ro och Anna prata för oss alla med alla. Fan vilka jävla decibel denna lilla dam kan komma upp i. Vi fick säga åt henne att dämpa sig några gånger så inte grannarna i andra huset skulle klaga på detta oväsen. Men alla som känner Anna vet ju att hon kan även skrika viskande Hon har den gåvan och talangen. Men jag älskar henne ändå! Trots den gälla rösten.
Vi åkte upp vid halv tio för vi förväntade oss en kanonkö. Men nej. Det var bara att gå in. Massa folk var redan där och den första jag mötte var min lilla skrutta Sandy som jag inte sett på år och dar. Var så jäkla kul att se henne igen!
Sen slutade det inte. Jag skrek av mig halsen varje gång jag träffa nån ny jag inte sett på as länge. Kalle, Jonathan, brudarna från Oslo, Nypan, Nilsson, Lianda, och många många fler.
Dansade röven av mig med gamla godingar från förr och gick visst hem tidigare än vad jag trodde. Men det var det värt!
Hade en kanonfredag. Mysig morgon, härlig bakispizza där vi diskuterade gårdagen och en härlig flygresa resa hem.. Eller inte! Den sista kunde vi skippa.
Men nu sitter jag här igen. Saknar allt och Alla.
Hoffmaestro till alla jag sakn ar där hemma!
Paolo Nutini, för han är ju så vacker!
Kommentarer
Trackback
