JOohoO

Igår var de verkligen inte min dag.
De var länge sen jag hade gråten i halsen så många gånger som jag hade igår.
Allt började lite lätt med att jag vaknade, gick upp och åt lite frukost. Jag skulle få vara ledig efter MÅNGA dagars arbete och dagen skulle spenderas med vänner, god mat och lite shopping.
Första tåren har jag mig själv att skylla på.
Jag läste ut en av det mest gripande böcker jag läst och tårarna rann. Jag gråter ALDRIG av böcker, men den här tog priset i sorgliga historier.

Sen ringer telefonen.
Johanna, Helen är sjuk, kan du jobba?
De finns ju absolut ingen som kunde de heller. Där kom gråten i halsen nummer två.
Jag hade varken lust eller ork att jobba 10 timmar.
Jag som från början hade fått ledigt fredag- måndag har nu jobbat hela helgen.
Men eftersom de inte fanns någon annan så fick jag ställa in middag, mys och kalas och istället ställa in mig på jobb.
Som lite tröst följde Kajsa och David mig ner på stan. Vi behövde komma ut. Paret hade slängt i sig en hel vindunk och en halv flaska igår och var lite bakis.
Nere på stan shoppa vi lite kläder och sen gick vi till donken.
När jag sitter där med min chicken elmaco kommer smäll nummer tre. Denna var den hårdaste av dom alla. Av denna kom det garanterat många tårar.
Min telefon pep och jag läste messet.
(Lollan mob) "Dom gifte sig".

För att alla ska förstå detta lite bättre så var anledningen från början att jag skulle åka hem för att min kära vän Sara skulle döpa sin lilla knodd till Emil, hennes dotter Viola hade fyllt år och Sara själv fyller år den 14.
Mina planer var att komma, men då biljetterna hem var så himla dyra så kunde jag inte.
Jag hade skickat iväg ett sms till Sara att jag inte kunde, samma dag men att det fanns en present till den lilla från mig på dopet.
Dock var jag inte så smart att ja skicka detta lite tidigare.
Min vän hade alltså nu gifta sig. Det var en överraskning för alla.
Ingen hade vetat det i kyrkan och helt plötsligt hade hon och Viktor kommit in som ett brudpar.
Jag grät när jag insåg att jag inte hade varit där när en av mina närmaste och bästa vänner gifter sig. Det var nog den största dagen i hennes liv och jag var inte där.
Jag var ledsen att jag inte fått veta något. Hade jag vetat det hade jag ju så klart vart där. Men samtidigt var ja ledsen på mig själv att jag aldrig åkte.
Jag önskar henne all lycka nu och hon kommer inte få en lugn stund när jag kommer hem för jag ska veta ALLT.

När jag ringt min mamma som alltid har svar på mina problem när jag är ledsen kändes allt mycket bättre.
Några klumpar i halsen fick jag under dagen, men nu mår jag bra.
Och i det hela tror jag att det var bra att jag jobba, hade jag vart ledig från jobbet hade jag fått ännu mer ångest att jag inte kommit dit.