JOohoO

Igår var dagen som var värre än värst när det gäller mitt jobb.
Helen var sjuk och svullen och hade feber så det stod härliga till och hennes mule kunde vi inte visa på restaurangen eftersom hon var halvhög på antibiotika och totalfebrig stackarn.
Så klockan tre fick jag veta att jag skulle få servera själv på restaurangen hela kvällen vilket är kl 15:00 - 01.30.
Vi försökte desperat hitta nån som ville hjälpa oss eller snarare mig, men de fanns visst ingen som kunde/ville ställa upp.
Jag insåg att ja skulle få sätta press på mig själv och få de att gå så gott de gick.
Som tur var är kockarna så jävla gulliga så dom kom ut och titta till mig då och då.
Jag hann varken kissa, dricka eller äta på sju timmar och var slut som artist.
Jag är lycklig över att jag hade ganska tålmodiga gäster som såg att jag var ensam. Men känns skit att inte kunna ge dom service och sen behöva springa iväg från bordet så fort man serverat dem dryck.
Klockan tio fick jag lite mat från kockarna som hade hämtat entrecote från Salsa. Den var så jävla god.
Resten av kvällen spenderade jag med glasputsning bordsdukning och vinpåfyll.
Saknade Jezzlan och tillbringade många tankar och minnen om henne denna kväll. Tjejen som ställer upp i alla lägen.
Saknaden är stor till två av guldklimparna.