JOohoO

Nu ska jag bli lite djup.
Igår när ja var på toa insåg jag att de var visst bara jag, hasse å jezzlan kvar i vår stora vänskapskrets som var singlar.
När till och med Anna Pattsson hade skaffat sig en karl så börjar man ju tänka lite.
Missförstå mig rätt nu Anna men du blev väl lika förvånad som jag. Anna med pojkvän är lixom inte de man säger till vardags. Det är väldigt nytt i min mun.
Samma sak med fia, okej jag är inte förvånad för hon är ju en av norrtäljes hetaste brudar. Men att hon skaffa karl gjorde en ju också förvånad. Men jag är sjukt glad för eran skull. Och ni är så värda det att de finns inte.
Är det åldern som vi kommit upp i kanske?
När man är 23 så ska man börja slå sig till rätta och ta sig i kragen. Sluta springa på krogen var och varannan dag och helt enkelt hitta den rätta bakom hyllorna på ica?
Jag vet inte om jag är redo för det. Eller är jag det?

Jag och min kära vän Hasse tog oss ett litet snack om just de här igår.
Men vi kom fram till att vi är nog helnöjda som det är.
Det vi behöver är bara lite närhet och kärlek.

Min moster hitta sin stora kärlek runt 40 års åldern. Hon trodde hon funnit kärlek innan, men det var med just den här mannen hon insåg att hon verkligen hade funnit den rätta.
Ska jag vänta i 20 år till? Och hur vet man då att man funnit rätt?

Tror mycket av mina kärlekstankar just ikväll beror på att man bor med ett par som aldrig släpper taget om varann. Dom är aldrig arga och är tillsammans så fort dom inte jobbar.
Okej jag vet att jag skulle få krupp om jag inte fick vara själv. Men det är jag.

Snacka med Johanna i telefonen igår också. Kosta mig 60 kronor att ringa henne i 20 minuter.
Så alla jag ringer kan ju vara glada, för de är dyrt!
Men hon sa många kloka ord som fick mig att inse lite saker.

Just nu är jag singel och helnöjd. Jag behöver inte en till för att bli hel.
 Men visst ja skulle ju aldrig tacka nej om prinsen väl dök upp. För ja vet att han finns. Nånstans.



fan va dom ligger i grannrummet. Knak och brak!